Jag har varit dålig på att skriva, jag vet. Men Billy Blue satte igång med rasande fart. Som tur är. För jag var lite orolig att Billy Blue skulle vara lite slappt. För man har ju hört att Australiensare är lite layed back och relaxed, något som kan resultera i långsammare studier. Men icke sa nicke. :)

Jag trivs väldigt bra i min nya lägenhet. I Sverige är vi ju så vana att bo ensamma. Ni ska få en fråga som ni gärna får gissa svaret på. Vilken är världens ensammaste ö? Hur som helst. På grund av de höga hyrorna, delar nästan alla lägenhet här. Och så gör även jag. Jag bor i ett hus, med fyra lägenheter. I varje lägeneht bor ungefär 6 personer. Inga tråkiga, griniga tanter inte. De flesta är brasilianare vilket influerar de många fester som pågår under helgerna. Det är alltid live musik, om inte en dj, så alltig någon som spelar gitarr, någon som spelar trummor och alla sjunger med. Tyvärr känner jag knappt igen några låtar men det gör inget. Även om de flesta pratar portugisiska hela tiden känner jag mig alltid med i gänget. Jag är den svenska blonda tjejen som sjunger. Jag blir nästan alltid tillbedd att sjunga någon låt. Har blivit allt från Halluluja till Nine to five som er flesta har hört:)

Här några bilder från en av alla fester som pågår i huset där jag bor.

Då jag frågar brasilianarna vad dem gör här, svarar dem att de vill lära sig engelska. De betala stora summor på engelska kurser. Men så bor de alla tillsammans och pratar nästan ingen engelska. Jag försöker förklara för dem att de skulle lära sig så mycket mer om de pratade med människor från andra nationaliteter. Men så klart var ju det att dumförklara dem. De försöker nog alla prata engelska så gott det igår, men de kan kanppt komma undan alla brasilianare, för dem finns överallt. Jag tror nog inte att jag skulle pratat engelska hemma om här bara fanns svenskar. Men nu har ju jag flyttat in och mixar till det lite i huset. Nu får dem öva med mig och iband känner jag mig som en mamma som hjälper sina barn med engelska läxan.

Något som skiljer stort från Sverige, är vägen till skolan. Jag njuter varje gång. En färja tar mig från Manly till Sydney varje morgon. Då nästan alltid solen skiner, sitter jag utomhus och pressar, som vi svenskar oftast gör. På resans väg ser jag Sydney närma sig, med Sydney Harbour Bridge, the Operah house och Sydney skyline. Otroligt vackert. Härom dagen såg jag delfiner som lekte vid båten. Sedan tar jag två-vånings tunnelbanan över bron till North Sydney. Billy Blue ligger i ett av höghusen. Området här kallas Business area. Överallt går kontorsnissar och trendigt klädda kvinnor med högklackade skor. Och vi pluggar mitt bland detta. Det känns inte som en högskola utan en arbetsplats. Det går tom rulltrappor mellan klassrummen. Kaféer i byggnaden säljer gott billigt cappuccino och goda bakverk. Inredningen är också väldigt hemtrevlig, lite annorlunda från Beckmans:) men man betalar ju några tusenlappar för det också.

Tyvärr har jag inte världens bästa klass. De flesta är väldigt unga. Australienarna gör inte som svenskarna, ut och reser några år innan de börjar plugga. De flesta här börjar direkt på college. Många i min klass är också väldigt blyga och därför kan det vara är svårt att börja någon konversation. Alla åker hem direkt efter plugget också vilket gör att det är svårt att lära känna dem. Jag hade önskat att de skulle sitta kvar efteråt och plugga tillsammans, diskutera uppgifterna och ge varandra feedback. Det kanske kommer mer med tiden.

Men som tur är har jag lärt känna några i en annan klass som har väldigt bra sammanhållning. Två av dem, Ann och Alex, bor i Manly så vi ses en hel del. Ann är från Sverige och Alex kallar Tokyo sitt hem eftersom han bott där i 12 år, men han är ursprungligen från London.

Jag bor nära allt, vilket är så skönt. Hemma på Lidingö hade jag alltid minst 10 minuters färdväg till något eller någon. Förra veckan, dagen innan en stor inlämning, ringde de och frågade om jag kunde komma förbi en pub där de satt och drack öl. Jag tänkte att en paus på en timme kunde sitta bra och var hemma igen vid ett-tiden då jag satte mig med uppsatsen igen och höll på till kl fyra.

Jag är så glad att jag har träffat dem. Dem är båda väldigt varma männsikor som jag känner att jag kan prata om allt möjligt med. Alli är bara 19 år men väldigt mogen för sin ålder. Han bor i ett underbart hus på en kulle, med utsikt över Manly och havet. Igår satt jag, Allie och Ann på deras stora veranda och drack en massa Lindemans till tänderna blev vinröda, pratade och tittade på alla fladdermöss som flög förbi.

Vi har nu ett lov på fem dagar vilket behövdes efter de första intesiva veckorna i skolan. För några dagar sedan promenerade jag och James, en läkare från London längs vattnet. Vi träffades då vi båda bodde på vandrarhemmet och ännu inte hittat boende. James letar fortfarande och förhoppningsvis blir det Manly. Men han har inte haft lika tur som jag med boende. Att hitta något som inte är ruinerande dyrt är inte lätt. Vi satt och åt havets läckerheter på en av strandsträckans restauranger. På vägen hem gick vi upp för några klippor och tittade på den vackra utsikten. Plötsligt såg vi en val hoppa. Det har alltid vart en dröm att få se dessa otroliga varelser. Nu har jag sett två. De lekte i vattnet genom att hoppa och slänga sig vattnet med sidan av kroppen så att hundratals liter vatten skvätte. Jag blev otroligt lycklig av denna syn.

Något som också gör mig lycklig är att vakna upp i min lägenhet och stå i köket och laga frukost. Köket är stort och fräsht med utsikt över Manly. Solen skiner in genom de spröjsade fönstrerna medan jag gör min student frukost - havregrynsgröt. Billigt, mättande och gott.

Efter skolan försöker jag att plugga på en gång men det det blir ofta ett avsnitt av Prison break, den mest beroendeframkallande serien någonsin. Iof en av de få serier jag har kollat på men ändå. Jag är nu på säsong 2 och tycker att det är otroligt spännande. Men efter ett avsnitt börjar jag att plugga. Jag tycker faktist om att plugga i vardagsrummet där det nästan alltd är någon, för jag tycker om deras närvaro. Jag är ju känd för att kunna gå in i min lilla värld och bli nästan fullkommligt onåbar. Men ibland är trummorna för högljudda då jag knackar på hos grannarna för att få lite lugn och ro.

Detta är min vardag nu, och jag trivs. Det känns inte som jag bor på andra sidan jordklotet för jag känner mig nästan som hemma här nu. Och hemma är ju Sverige. Det känns faktist lite ogreppbart att tänka på att Australien är så isolerat från resten av världen. Nästan lite läskigt.

Vid 12.00 så skulle vi till Helen, Tim och Lucas, men mamma fick ett sms där det stod om vi kunde komma kl 15.00 istället och det kunde vi.

Så vi åkte hem och käkade lite och sov lite middag fram till kvart i tre.

Vi kom till Helen, Tim och Lucas strax efter 15.00. Tim hade en rolig polis motorcykel som han skjusade runt mig på i lägenheten.

 Jag satt även i Lucas babysitter.

 Vi åkte därifrån runt 17.30 för jag började bli trött och hungrig.

När vi kom hem så fick jag mat sen busade mamma lite med mig för att jag inte skulle somna. Vid 19.00 så fick jag välling, och snart ska jag sova.

Natti på er

Bonus bild på Lucas.

Så kl 13.00 så var jag, pappa, Alma och min gudmor Astrid på kyrkis. Det var jätte kul att träffa andra barn.

Mamma och jag har varit där förut med Alma och Astrid, men då var jag så liten så jag förstod ingenting.

Men nu krålade jag fram till alla leksaker.

Pappa hade med sig välling till mig som jag kunde äta när jag vart hungrig, då passade jag på att sova en stund också. Sen vart det full fart igen på mig. Vi gick där ifrån kl 15.00. Då gick vi förbi mammas jobb, men jag låg och sov.

Vi hämtade mamma på jobbet när hon slutade för vi skulle åka till Västerås för pappa skulle köpa en ny mobiltelefon, för den förra han hade har badat lite. Vi kom hem runt 21.30 och jag sov, men vaknade när bilen stannade. Jag fick nattvälling när vi kom in och nu ska jag sova.

♥Sedan kom Maria som jag inte träffat på JÄTTELÄNGE, så roligt att äntligen ses.  Några koppar senare hade vi uppdaterat oss ganska mycket tycker jag ändå.

Jag har också hunnit till Kupan en sväng, jag inhandlade fler delar till min smyckessamling. Nu blev det fler blåa plastpärlhalsband som matchar fint till mina blå örhängen jag köpt på ur och penn för en tia.  Jag ÄLSKAR mina billigsmycken.  ( Men jag orkade inte fotografera halsbanden så jag scannade in dem, haha! ). Nu ska jag se film med min fina kille.

 Han hade samma präst som jag hade när jag döpte mig. Det var roligt för prästen kände igen oss.

Efter dopet så var det dopfika. Jag sov igenom halva fikat.

Pappa la ner mig på golvet och då kom det en flicka och la sig bredvid mig och lekte.

Sen åkte vi till mormor en stund, men jag vart hungrig så vi åkte hem så jag fick äta.

När mamma skriver det här åt mig så håller jag på att somna.

Natti på er

.

Kanske är det fel sorts filmer jag ska se nu när alla åker ifrån mig och jag åker ifrån de som finns kvar. Kanske är inte olycklig kärlek och djup förtvivlan det jag behöver just nu.

Jag behöver filmkväll med dinosartablettask, jag behöver glada människor med tid för mig, jag vill ligga höft mot höft och lukta någon i nacken och vardagsrumsdans. Den brända skivan som det står Ellys student 05 på.

Det blir fest innan jag åker, jag ser fram emot det alot. Hoppas alla vill komma som jag vill ska komma. Jag delar den med Louise som också ska åka iväg, en vecka innan mig. Men hon kommer hem igen i februari, det gör inte jag. Det känns som att när det är februari har mitt år precis börjat och det skrämmer mig lite men ett år går snabbt, gör det inte? Å, jag har lite ont i magen och vill skeda eller titta på Napolen Dynamite med Louise eller bruncha med Anna och Louise men Anna är i Växjö!

Nej det var verkligen ingen bra film att titta på i kväll.

Hjälp. Kisses and cuddle?

Trappan som de har lagt om blev mycket bättre nu, förut kunde man knappt gå i den. Ska se om vi kan ordna med ett räcke också. Sedan kommer vi nog bygga en ny trappa så småningom.

Före:

Efter:

Sen gick vi till en kompis till mamma. Hon hade massor med hundar av rasen Whippet. Jag fick lite pussar utav hundarna.

Mamma och jag skulle ta bussen kl 15.00. Tio minuter innan den skulle gå så upptäckte mamma att min lilla rosa filt med nallebjörnar på var borta. Hon skickade sms till kompisen vi var hos att hon skulle kolla efter den när hon var ute med hundarna. Och det skulle hon göra.

Hemma hade pappa bäddat rent i sängarna och plockat undan massor med papper som legat framme.

Sen har det inte hänt så mycket mer den här dagen.

Fast Johannes vet jag ingenting om faktiskt.. om han sover eller inte.
Han sover över hos Jonathan.. ja hos Christa...
Han sover över där ofta
dom har ju så kul ihop grabbarna Johannes och Jonathan.
Dom är som ler och långhalm dom två..
Får väl erbjuda Christa barnbidraget snart ju, hehe

måstebloggamåstebloggamåst.....

Jag har sovit lite taskigt dom senaste nätterna
Lagt mig 02-03 tiden och upp vid 06 så nu känns det rejält
Men ändå så sitter jag här nu.. Huu så knäppt ju!
Men måste vara bloggskadad.. det är kanske dags att sluta.
eller pausa i några månader.. det skulle inte skada.
Gjorde ju en paus för ett år sedan på några månader..
Öppnade inte datorn alls på den tiden
Det gjorde susen.. *ler*
Ja det tål att funderas på!!

Nähäpp, nu blir det bingen via duschen.
Sen kära läsare... ska puff sussalulla *gäsp*

Sköt om er och varandra ordentligt nu!!

KramKram!

The mystery man har faktiskt varit här och rest med mig. Han åkte tillbaka igår till Sverige. Så nu är det tomt. Väldigt tomt. Kudden bredvid min är alldeles tom. Tappar motivationen att gå och lägga mig. Det är roligt att gå och lägga sig när man har ngn man tycker om som ligger bredvid en och liksom småpratar med en och kliar en på ryggen och i nacken och som betyder mycket för en. Det är tomt i sängen och det är inget roligt alls. Suck.... Det är klart att jag har roligt här men det blev så konstigt när han åkte hem. Jag hade aldrig trott att jag skulle ha det så roligt med honom och så bra. Men, så var det. Det var verkligen jättebra.

Vi har umgåtts i samma kretsar sedan cirka 1996. Ja, jag är ju gammal nu för tiden och det blir alltså 12 år för den som undrade och inte kunde räkna själv. Någon gång har vi träffats på tu man hand men den enda gången jag kan komma på just nu är när Karin var här hos mig och drack några glas vin innan vi gick på Wasastugan, ye olde uteställe. Det var trevligt och jag minns att jag försökte hångla upp henne. Inte vidare lyckat.

Vi träffades under Pride, på en gräsmatta i en park tillsammans med massa annat folk och några flaskor alkoholhaltig dryck. Sedan visade det sig att Karin skulle komma till Mora och hänga i ett par veckor och då skulle vi träffas.

Och träffas gjorde vi.

Vi har haft enormt trevligt och jag fattar inte riktigt varför vi väntat så länge med att umgås. Vi kanske inte har varit redo. Det har också varit lite svårt att se bortom den där gunsten way back in the days. Den senaste veckan har vi dock sms-trakasserat varandra, fikat både här och där, hängt på bibblan och senast idag sträck-kollat på tre avsnitt av L Word.

Jag tycker det är fantastisk att upptäcka människor sådär. Som att jag haft någon slags slöja för ögonen i tolv år och plötsligt bara lyftes den. Eller som när man putsar glasögonen och tänker ”jaha, är det såhär världen ser ut”. Karin flyttar till Uppsala på söndag. Åh, så tråkigt, men ännu en anledning för mig att åka dit än oftare. Jag har många anledningar i Uppsala.

Detta var alltså en platonisk kärleksförklaring till Karin, som inte ens läser min blogg. Vad jag vet.

Imorgon är det ridning och pappa ska köpa en ridväst till mig (mamma har hittat den på www.hastnet.se). Hästen ska vara lagom för mig. Jag berättar mer imorgon. Nu ska jag titta på hästbilder på google bildsök http://images.google.se.

Sov gott!

Sonen har tävlat färdigt för dagen. Det gick inte så lysande, men han fick i alla fall en godkänd start - alltid något. Han verkar rätt nöjd i alla fall och det är ju huvudsaken. Sen har han ju massor med polare här förståss som han härjar runt med, de blir ju ett "gäng" som åker runt och tävlar. Kompisar och konkurrenter liksom.

Datorn funkar lite som han vill, kommer ut på vissa hemsidor men inte på andra - bara vägrar alldeles utan anledning. Det är därför den är en "han" i dag! :) Kan inte ens kolla in tidningarna på nätet för att se om man missar något viktigt här ute i urskogen... :(

Nu har en tanke börjat gro i mig.
Om jag nu skulle byta skola helt för Johannes och Marcus
Till en skola mycket närmare.
Då kunde jag skicka Hanna med taxi på morgnarna
och knalla upp till den andra skolan
som tar mycket mindre än hälften av tiden att gå till
än vad det kommer att göra nu
Sen om ett par år kan Marcus gå hem själv och Johannes redan nu.
Säkert kan jag spara in en bra bit över en timma om dagen.
Nu måste jag fundera snabbt.. skolan börjar nästa vecka.
Jag bor i Centrum och skolan ligger i princip i Centrum.
Nu ligger skolan i ena ytterkanten av Köping.
Köpings enda Särskola finns där dom går nu.

Jag har mejlat rektorn på den tilltänkta skolan nu..
om två grabbar som ska börja där plus tre fritteplatser.
Marcus var glad för några av hans vänner går där.
Johannes ska ju ändå byta lärare och frittepersonal nu när han ska börja trean.
Så varför inte skola också.. till en som är närmare, mycket närmare.
Ungarna från detta område är ju placerade på den skolan.
Hanna ska gå på den skola hon ska börja på, den som alla är placerade på nu..
Men fritte får hon ändra..hon får åka taxi emellan.
Först taxi till skolan och taxi därifrån till fritte.
Christas grabb Johathan går redan där.
och minstingen Philip ska ju börja som Marcus på 6 års verksamheten.
Kirsis grabb, Sami, går också där.
Sen kan Christa och jag hjälpas åt att leverera och hämta ungar.
Sen har man varandra till hjälp när någon av ungarna är sjuk..
Då slipper alla vara hemma pga att jag inte kan gå med dom.
Jamen, det här låter väl bra.

Inte sjutton kan dom neka på de nya skolan tex pga platsbrist eller så?

Skönt väder har det varit idag..omväxlande sol och molnigt.
så här får det gärna vara tills jul.. *ler*

Nähäpp, nu ska jag börja lite med kvällsmaten.

Ni får ha en bra kväll alla
Sköt om er ordentligt!!

KramKram!

Kanske kan vi ska boka detta: http://www.egencd.nu/barnkalas.htm

Vi måste förstås ha High School Musical-prylar till kalaset.

Jag ska ta med min discokula.